17.4.2014

Käärmeen vuosi – Ormens år – Year of the Snake

Käärmeen vuoden tuotoksia oli nähtävillä sekä yksityisnäyttelyssäni Muugalleriassa 3–23.5.2014 että Harakka ry.n näyttelyssä Vesikuvia 30.5. – 19.6. 2014. Hiukan maistiaisia voi saada minivideosta Year of the Snake – Swinging (mini), joka löytyy täältä. Lisätietoa alla.

Produkterna från Ormens fanns att beskåda både på min privatutställning i Muu galleriet 3–23.5.2014 och på Harakka rf.s grupputställning Vesikuvia [Vattenbilder] 30.5. – 19.6. Ett litet smakprov kan man få med hjälp av miniatyrvideon Year of the Snake – Swinging (mini), som finns här. Mera information här nedan (rulla ner för den svenska texten).

The outcomes of the Year of the Snake could be viewed in my solo show at Muu gallery 3–23 May 2014 and in the group exhibition Vesikuvia [Water images] organised by Harakka ry 30 May – 19 June 2014. A taste of the work you can have from a miniature video Year of the Snake –Swinging (mini), to be found here. For more information, see below (scroll down for English text).



Käärmeen vuosi keinutellen


Mitä katsomme kuvassa? Keinun liike kiinnittää huomion, ja keinuja, kaltaisemme, herättää ehkä kiinnostuksemme. Keinun, puun, huivin ja keinujan koostetta voi katsoa myös kunnianosoituksena keinulle, laitteelle jonka avulla pieni laudanpala ja kaksi muoviköyttä kiinnitettynä puun oksaan mahdollistavat liikkeen. Entä puu? Pieni haapa tarjoaa taustan ja tuen keinulle ja näyttää lehvistössään vuodenaikojen ja säätilojen muutokset, saamatta sen kummempaa tunnustusta tästä pakotetusta panoksestaan. Tämänkaltainen hierarkkinen ja hyödyntävä lähestymistapa kuvaa hyvin suhdettamme kasvillisuuteen. Samalla se osoittaa kirjaimellisestikin täydellisen riippuvuutemme kasveista.

Käärmeen vuonna, alkaen kiinalaisesta uudesta vuodesta 10. helmikuuta 2013, kiinnitin pienen sinisen keinun haapaan, joka kasvaa Harakan saaren länsirannalla, vanhan saunanpohjan jäänteiden luona. Suurin piirtein kerran viikossa kuvasin itseni videolle keinumassa puettuna vaaleansiniseen huiviin, pitäen kamerajalustan paikan ja kuvan rajauksen mahdollisimman samana. Samoina ajankohtina istuin myös toisen, kerran paikalla kasvaneen haavan kannon luona – aiemmin saattoi kiinnittää riippumaton niiden väliin –  ja katselin merelle selkä kameraan päin. Toisessa kuvassa istuin pienen kiviröykkiön päällä katsellen laajenevaa Helsingin satamaa vastarannalla. Siten yritin luoda ”matkamuistoja” siitä, miltä maisema näytti tämän vuoden aikana Suomenlahden pohjoisrannalla.

”Käärmeen vuosi keinutellen” on viimeinen osa kahdentoista vuodenmittaisen projektin sarjassa. Ne on esitetty kameralle samalla saarella, ja tutkivat kysymystä miten esityksellistää maisema tänään. Vuonna 2002 käynnistämäni sarja perustuu kiinalaiseen kalenteriin ja sen kahdentoista vuoden sykliin, jossa jokainen vuosi on nimetty eläimen mukaan. Tämä työtapa perustuu performanssitaiteen, videotaiteen ja ympäristötaiteen perinteille ja liikkuu niiden välisellä raja-alueella. Jokaisena vuonna olen valinnut uuden näkökulman maisemaan, uuden piirteen ympäristöstä ja uuden suhteen ruumiini ja paikan välille.

Tänä vuonna keskityin pienen keinun liikkeeseen, keinotekoiseen maisemaan lisättyyn elementtiin. Vaikka keinu voi olla vaikuttava veistoksellinen elementti, kuten vaikkapa Monica Sandin töissä, noudattaa tämä keinu lapsen mittakaavaa. Rannalla kasvava haapakin on pienikasvuinen. Se kesti kuitenkin ongelmitta kaikkien vierailijoiden painon. Kokeilin jakaa kokemukseni keinumisesta ja vaihtaa esiintyjän kuvassa kutsumalla kollegoita saarelta tai tilapäisiä vierailijoita hetkeksi keinumaan. Nämä esitykset dokumentoin videolle ja tähän kolmikieliseen blogiin, lisäten jokaiseen tekstiin stillkuvan kustakin esityksestä, joko vierailijasta tai itsestäni. Valitsin jaettavaksi keinumisen kaltaisen toiminnan päättääkseni sarjan hilpeämmissä tunnelmissa. Lisäksi otin keinun mukaan matkoilleni ja kiinnitin sen erilaisilla rannoilla kasvaviin puihin.



Ormens år i gungan


Vad ser vi i bilden? Gungans rörelse fångar blicken och den som gungar, vår like, väcker kanske vårt intresse. Hopsättningen av gungan, trädet, sjalen och den gungande kan också betraktas som en hyllning till gungan, en apparat som får en träbit och två rep av plast fästa vid en trädgren att möjliggöra rörelse. Och trädet då? En liten asp erbjuder bakgrund och stöd för gungan och visar årstidernas och vädrets växlingar i sitt lövverk, utan att få någon kredit för detta betvingade bidrag. Detta slags hierarkiskt och utilitaristiskt förhållningssätt är beskrivande för vår relation till växtligheten. Samtidigt visar det helt bokstavligt vårt fullständiga beroende av växterna.

Under ormens år, från och med det kinesiska nyåret den 10 februari 2013 fäste jag en liten blå gunga i en asp som växer på den västra stranden av ön Stora Räntan vid resterna av den gamla bastugrunden. Ungefär en gång i veckan videofilmade jag mig själv gungande, iklädd en ljusblå sjal, och försökte hålla kamerastativets plats och bildbeskärningen så konstanta som möjligt. Vid samma tillfällen satt jag också vid stubben av en annan asp som brukade växa intill – tidigare kunde man fästa en hängmatta mellan dem – och tittade ut mot havet med ryggen mot kameran. Och i en annan bild satt jag på ett litet stenrös och betraktade den växande Helsingforshamnen på den motsatta stranden. På så sätt försökte jag skapa ”souvenirer” för hur landskapet såg ut under detta år på Finska Vikens norra strand.

”Ormens år i gungan” är den sista delen i en serie på tolv årslånga projekt, som har uppförts för kamera på samma ö och utforskar frågan hur uppföra landskap idag. Serien som jag inledde 2002 grundar sig på den kinesiska kalendern med dess tolvåriga kretslopp, där varje år är benämnt efter ett djur. Det här arbetssättet grundar sig på performance konstens, video konstens och miljökonstens traditioner och rör sig i gränsmarkerna mellan dem. Varje år har jag valt ett nytt perspektiv på landskapet, en ny aspekt av miljön och ett nytt förhållande mellan min kropp och platsen.

Det här året koncentrerade jag mig på den lilla gungans rörelse, ett konstgjort element som tillförts landskapet. Även om en gunga kan vara ett imponerande skulpturelement, som till exempel i Monica Sands arbeten, är den här gungan hållen i barnets skala. Aspen på stranden är också liten till växten. Den tålde dock utan problem alla besökares tyngd. Jag experimenterade med att dela min upplevelse av att gunga och byta den uppträdande i bilden genom att inbjuda kolleger från ön eller tillfälliga besökare att gunga en stund. Dessa uppföranden dokumenterade jag med video och i denna trespråkiga blogg, och bifogade en stillbild från varje uppförande, antingen av besökaren eller av mig själv, till varje text. Jag valde gungandet som en aktivitet att dela, för att avsluta serien i en glättigare stämning. Dessutom tog jag med gungan på mina resor och fäste den i träd på olika slags stränder.



Year of the Snake - Swinging


What do we see in the image? The movement of the swing catches attention and the swinger, someone like us, will perhaps awake our interest. The assemblage of a swing, a tree, a scarf and a swinger can be looked at as an homage to the swing, a small machine that enables a piece of wood and two plastic ropes tied to the branch of a tree to enable movement. What about the tree? A small aspen provided the setting and support for a swing, and showed in its foliage the shifting seasons and weather, without receiving credit for this enforced contribution. This type of hierarchical and utilitarian approach is illustrative of our relationship to vegetation. It also shows, however, in a very literal sense, our complete dependence on plants.

During the year of the snake, beginning with the Chinese New Year on February 10 in 2013, I fastened a small blue swing into an aspen that grows on the western shore of Harakka Island, next to the remains of the stone base of an old sauna. More or less once a week, I videoed myself swinging, wearing a light blue scarf, while keeping the position of the camera on a tripod and the framing of the image as constant as possible. On the same occasions I also sat next to the stub of another aspen that once grew nearby ­– it used to be possible to fasten a hammock between them – looking out at sea with my back to the camera. And in another image I sat on a small pile of rocks looking at the expanding Helsinki harbour on the opposite shore. Thus I tried to produce “souvenirs” of what the landscape looked like during this year on the northern shore of the Finnish Bay.

“Year of the Snake Swinging” is the last part in a series of twelve one-year projects performed for the camera on the same island, exploring the question how to perform landscape today. The series, which I began in 2002, is based on the Chinese calendar and its cycle of twelve years, with each year named after a specific animal. This way of working is based on the traditions of performance art, video art and environmental art, moving in the borderland between them. Each year I have chosen a new perspective on the landscape, a new aspect of the environment and a new kind of relationship between my body and the place.

This year I focused on the movement of a small swing, a manmade element added to the landscape. Although a swing can be an impressive sculptural element, as in the works of Monica Sand, for instance, this swing is on a child’s scale. The aspen on the shore is small of stature as well. It carried without problems, however, the weight of all visitors. I experimented with sharing the experience of swinging and changing the performer in the image, by inviting colleagues from the island as well as temporary visitors to swing for a while. These performances I documented on video and in this tri-lingual blog, adding a still image from each performance, either of the visitor or of myself, to each blog note.  Sharing an activity like swinging, I chose in order to end the series, with its focus on showing the passing of time, on a more light-hearted note. I took the swing with me on my travels, too, and tied it to trees growing on various shores.

28.3.2014

Tulossa! - Inom kort! - Coming Soon!

Käärmeen vuoden tuotoksia on pian nähtävillä sekä yksityisnäyttelyssäni Muugalleriassa 2–23.5.2014 että Harakka ry.n näyttelyssä Vesikuvia 30.5. – 19.6. 2014. Hiukan esimakua voi saada minivideosta Year of the Snake – Swinging (mini), joka löytyy täältä.

Produkterna från Ormens år kommer snart att finnas att beskåda både på min privatutställning i Muu galleriet 2–23.5.2014 och på Harakka rf.s grupputställning Vesikuvia [Vattenbilder] 30.5. – 19.6. Ett litet smakprov kan man få med hjälp av miniatyrvideon Year of the Snake – Swinging (mini), som finns här.

The outcomes of the Year of the Snake can soon be viewed in my solo show at Muu gallery 2–23 May 2014 and in the group exhibition Vesikuvia [Water images] organised by Harakka ry 30 May – 19 June 2014. A taste of what is to come you can have from a miniature video Year of the Snake –Swinging (mini), to be found here.


28.1.2014

Lopuksi jäätävä tuuli - Till slut isande vind - Ending With Icy Wind

Koillistuuli on pyyhkinyt jään melkein sileäksi lumesta, joten liukuesteistä kengissä oli hyötyä. Ellen tietäisi että sisällä talossa on lämmin, olisin varmasti kääntynyt takaisin, niin jäätävän kylmältä tuuli tuntui. Kun menin viimeistä kertaa rantaan keinumaan tumman harmaat pilvet kiisivät meren yllä, ja niiden välistä loistava aurinko värjäsi sileänharmaan merenjään jatkuvasti muuttuviksi tumman ja vaalean raidoiksi. Irrotin lopuksi keinuköydet haavan oksasta, ja mietin mahtaako se tuntea jonkinlaista helpotusta kun tuo ylimääräinen köysi vihdoinkin on poissa. Entä tunnenko itse helpotusta, nyt kun tämä urakka on ohitse? En oikeastaan, pikemminkin hiukan haikeutta. Mutta tämä oli vasta ensimmäinen vaihe. Seuraavaksi on editoitava videot, sillä ne ovat esillä Muu galleriassa toukokuussa. Ja sen jälkeen ryhdyn miettimään, miten tämä koko kahdentoista vuoden projekti olisi parasta esitellä. Mutta asia kerrallaan. Ylihuomenna on uusikuu ja kiinalaisen kalenterin mukaan käärmeen vuosi vaihtuu hevosen vuodeksi. Samalla tämä blogi päättyy, vaikka lisään tähän vielä myöhemmin ilmoituksen kevään näyttelystä. Mutta tältä erää ei ole muuta lisättävää kuin: Kiitos tästä vuodesta ja Onnellista Uutta Hevosen Vuotta!

Den nordostliga vinden har svept isen nästan bar från snö, så halkskydd på skorna var till nytta. Ifall jag inte vetat att det är varmt i huset skulle jag säkert ha vänt om, så isande kall kändes vinden. När jag gick för sista gången till stranden för att gunga for mörkgråa moln över skyn och solen som ibland lyste mellan dem mönstrade den slätgråa havsisen till ständigt föränderliga mörka och ljusa ränder. Jag löste avslutningsvis upp gungrepen från aspens gren och undrade ifall den känner något slags lättnad när det där överflödiga repet äntligen är borta. Hur är det med mig själv, känner jag någon lättnad nu när detta uppdrag är slutfört? Inte egentligen, snarare lite vemod. Men det här var bara första etappen. Som nästa uppgift gäller det att editera videorna, för de skall ställas ut i Muu galleriet i maj. Och därefter börjar jag fundera på hur hela detta tolvåriga projekt bäst kunde presenteras. Men en sak i taget. I övermorgon är det nymåne och enligt den kinesiska kalendern byts ormens år i hästens år. Och därmed avslutar jag också denna blogg, även om jag nog senare lägger till information om vårens utställning här. Men för ögonblicket har jag inte annat att tillägga än: Tack för det här året och ett Gott Nytt Hästens År!

The Northeasterly wind had swept the ice almost bare of snow, and my nonslip shoes were useful.   If I had not know that it is warm in the house I would have turned back, since the wind felt freezing cold. When I went for the last time to swing at the shore dark grey could were riding across the sky and the sun which occasionally shone between them patterned the plain grey ice on the sea into constantly shifting dark and light stripes. To finish I loosened the ropes for the swing from the branch of the aspen and wondered whether it could feel some sort of relief when that superfluous rope finally was gone. What about myself, do I feel relief now when this job is done? Not really, rather I feel slightly wistful. But this was only the first part. The next task is to edit the videos, since they will be exhibited in Muu Gallery in May. And after that I will have to start thinking what would be the best way to present the whole twelve-year project. One thing at a time. The day after tomorrow is new moon and according to the Chinese calendar the year of the snake changes into the year of the horse. Thus this blog will end as well, even though I will later probably post some information about the exhibition here. For now I have nothing to add but: Thank you for this year and a Happy New Year of the Horse!

Haapa / Aspen / The Aspen


24.1.2014

Meri on jäätynyt - Havet är fruset - The Sea is Frozen

Koko aamun satoi lunta hiljalleen, mutta ennen kuin pääsin keinun luokse taivas oli kirkastunut ja uusi lumi kimalteli auringossa. Nyt meri Harakan ulkopuolellakin on jäässä. Rannassa on vielä pieni railo avovettä, hyllyvää jäähyhmää, mutta muuten hiljainen valkoisuus peittää kaiken. Silloin tällöin kuului pieni loiskahdus. Tyyni sää korosti pysähtynyttä tunnelmaa. Länsisataman suunnalla savupiippujen savu nousi ilmaan lähes kohtisuoraan. Mantereen puolelta kantautui liikenteen ääniä, ne kuuluivat hiljaisuudessa, jonka kohiseva meri yleensä peittää. Jätin keinun narut vielä haapaan, sillä luultavasti tulen vielä viimeisen kerran keinumaan juuri ennen uutta kuuta ja kiinalaisen vuoden vaihtumista hevosen vuodeksi. Hullua ajatella, että kaksitoista vuotta on nyt tulossa täyteen...

Hela morgonen snöade det sakta, men innan jag hann till gungan hade himlen klarnat och den nya snön glittrade is solen. Nu är havet utanför Stora Räntan också fruset. Vid stranden finns en smal remsa av öppet vatten, en gungande ismassa, men annars täcker en tyst vithet allting. Ibland hörs ett litet skvalpande. Det lugna vädret förstärkte den stillastående stämningen. Skorstenarna åt västra hamnens håll pyrde sin rök nästan rakt upp i luften. Från fastlandet hördes trafikbruset i tystnaden, som det brusande havet normalt överröstar. Jag lämnade repen kvar i aspen, för antagligen kommer jag ännu en sista gång för att gunga strax innan nymåne och årsskiftet mellan den kinesiska kalenderns ormens år och det nya året, hästens år. Det känns konstigt att tänka att tolv år nu kommer till ända....

All morning there was soft snowfall, but before I arrived to the swing the sky had already cleared and the new snow sparkled in the sun. Now the sea outside Harakka Island is frozen, too. At the shore there is a small stripe of open water, a gently swaying mass of ice floes; the rest is covered in silent whiteness. Now and then a small splash is heard. The calm weather accentuates the atmosphere of stagnation. The chimneys in the direction of the western harbour spill out their smoke almost vertically in the air. The sound of traffic was audible from the mainland in the silence, which is usually covered by the roar of the sea. I left the rope in the aspen, since I will probably come to swing one more time before new moon and the Chinese year of the snake turning to the year of the horse. It feels strange to think that this period of twelve years is now coming to a close...

Keinu / Gungan / The Swing

19.1.2014

Kävellen saareen - Promenad till ön - Walking to the Island

Jää tuli nopeasti, tiistai aamuna Timo vielä souti saareen ja sai veneen nostettua laiturille. Ja torstaina Eddy oli jo kävellyt jään yli. Minä uskaltauduin saareen jään yli eilen ensi kertaa, kun polku oli niin ahkerassa käytössä. Tänään tulimme sattumalta yhtä matkaa Leenan kanssa, jutellen, kuin kadulla olisimme kävelleet. Menin yksin keinumaan - toiseksi viimeisen kerran - ja oli huvittavaa nähdä oudot polut joita talvituristit askeltavat lumeen. Ne seuraavat usein aivan eri reittejä kuin tavanomaiset polut. Lunta ei ole paljoa, joten kalliolla liukastelee helposti. Ja meri Harakan ulkopuolella on vielä avoin. Tänään se heijasteli tyynenä taivaan vaihtelevia sinisen ja harmaan sävyjä. Kävimme äsken vetämässä veneen jään yli rantakalliolle. Sen kääntämiseen tarvittiin ohikulkeneen ulkoilevan pariskunnan apua, kiitos siitä!

Isen kom fort, på tisdag morgonen rodde Timo ännu över till ön och lyckades lyfta upp båten på bryggan. Och i torsdags hade Eddy redan promenerat över isen. Jag vågade mig ut till ön över isen första gången igår, eftersom stigen var i så livligt bruk. Idag kom vi av en slump över tillsammans med Leena, promenerande och samtalande som på gatan. Jag gick ensam att gunga - för nästsista gången - och det var roligt att se de konstiga stigarna som vinterturisterna trampar upp i snön. De följer ofta helt andra rutter än de vanliga stigarna. Det finns inte mycket snö, så man halkar lätt på klipporna. Och havet utanför Stora Räntan är ännu öppet. Idag speglade det lugnt himlens olika blå och grå toner. Vi var nyss och drog båten över isen till strandklippan. För att vända på den behövde vi hjälp av ett förbipasserande ungt sportigt par, tack för det!

The ice came fast; on Tuesday morning Timo was still rowing to the island and managed to get the boat up on the pier. And already on Thursday Eddy had walked over the ice to the mainland. Yesterday I ventured to the island across the ice for the first time, since the path seemed so well frequented. Today, by coincidence, we came together with Leena and walked to the island chatting, as if on a street. I went to swing on my own - for the penultimate time - and it was fun to see the strange paths created by the winter tourists in the snow. They often follow quite different routes from the ordinary ones. There is not much snow and thus it is easy to slip on cliffs. And the sea outside Harakka Island is still open. Today it calmly reflected the sky's various shades of grey and blue. We dragged the boat over the ice to the cliffs. In order to turn it we needed help from a couple passing by on their promenade, thank you!

Keinussa / I gungan / In the swing: AA

11.1.2014

Ensilumi - Den första snön - The First Snow


Pikkupakkanen tuntui piristävältä, kun rannalla oli tyyntä ja hiljaista. Sattumalta Aino ja Pirkka olivat lähdössä saareen kahdella veneellä, nostamaan omaansa ylös talviteloille. Samalla reissulla Aino tuli myös länsirannalle keinumaan. Meri oli kauniin tyyni, melkein kuin suuri järvi. Kun lähdin takaisin mantereelle, alkoi jo hämärtää, mutta Aino ja Pirkka jäivät raaputtamaan veneen pohjaa puhtaaksi kotiloista. Silloin ilmassa oli jo aavistus lumisateesta, pieniä rakeita varisi rinteeseen kuin puuteria. Varsinainen lumisade alkoi vasta pimeän tullen, ja silloin oli jo kaupungilla. Tavallaan oli harmi ettei lumi ehtinyt mukaan kuvaan, mutta ehkä se ei nyt heti sula. Käärmeen vuotta on vielä reilut kaksi viikkoa jäljellä.

Lite köldgrader kändes uppfriskande, när det var lugnt och stilla i stranden. Av en slump var Aino och Pirkka på väg till ön med två båtar, för att ta upp sin för vintern. I samma väva kom Aino med till västra stranden för att gunga. Havet var vackert stilla, nästan som en stor sjö. När jag återvände till fastlandet började det redan skymma, men Aino och Pirkka blev kvar för att skrapa bottnen på båten ren på snäckor. Då fanns det redan en aning av snöfall i luften, små hagel föll ner på sluttningen som puder. Den egentliga snön föll först efter mörkrets inbrott, och då var jag redan på stan. Egentligen var det synd att inte snön hann komma med på bild, men kanske den nu inte smälter med detsamma. Det är ännu drygt två veckor kvar av ormens år.

A little bit of cold was refreshing, since it was calm and quiet on the shore. By coincidence Aino and Pirkka were on their way to the island with two boats, in order to take up their own boat for the winter. On the same trip Aino accompanied me to the western shore to swing. The sea was beautifully calm, almost like a big lake. When I returned to the mainland it was almost dusk, while Aino and Pirkka remained on the island scrubbing away the small seashells from the bottom of their boat. At that time there was a hunch of the coming snow, small hail dribbled on the slopes like powder. The real snowing started only after nightfall, and at that time I was already in town. It was a shame, really,  not to have the snow in the image, but perhaps it will not melt away immediately. There are two more weeks left of the year of the snake.


Keinussa / I gungan / In the swing: Aino Favén


3.1.2014

Taas uusi vuosi - Ett nytt år igen - A New Year Again

Uusi vuosi mutta marraskuinen maisema - harmaata. Poikkeuksena ruskehtavan kellertävä liejuisen näköinen meri. Mistä tuo liete on lähtöisin, Vaantaan joesta vai Pietarista? Kun soudin saareen ei laiturissa ollut kuin yksi vene, saari oli lähes autio. Vain alakerrassa näkyi valoa. Menin suosiolla taas yksin keinumaan, ensimmäistä kertaa tänä vuonna, mutta palatessani huomasin ilokseni valoa yläkerran ikkunoissa. Leena oli tullut saareen ja hain hänet oitis keinumaan. Mietimme tuleeko tänä vuonna talvea lainkaan ja tuleeko kunnon jäitä. Hyvää uutta vuotta kaikille jäitä odotellessa!

Ett nytt år men landskapet ser ut som i november - grått. Undantaget det brungula gyttjeliknande havet. Varifrån härstammar det där slammet, från Vanda å eller Sankt Petersburg? När jag rodde till ön fanns det bara en båt vid bryggan, ön var nästan öde. Det lyste endast i bottenvåningen. Jag fick igen lov att gå ensam att gunga, första gången i år, men då jag återvände märkte jag till min glädje att det lyste i övre våningen. Leena hade kommit till ön och jag hämtade henne med ens för att gunga. Vi funderade ifall det alls skall bli någon vinter i år och ifall det blir någon is att tala om. Ett Gott Nytt År till alla i väntan på isen!

A new year although the landscape looks like November - grey. The yellowish brown muddy looking sea is an exception. Where does that sludge come from, Vantaa River or Saint Petersburg? When I rowed to the island there was only one boat by the pier, the island was almost deserted. There was some light only downstairs. I resigned and went again alone to swing, for the first time this year, but when I returned I was happy to see light in the windows upstairs. Leena had arrived to the island and I fetched her to swing immediately. We wondered whether there would be any winter this year and whether there will be any real ice. Happy New Year to everybody while waiting for the ice!


Keinussa / I gungan / In the swing: Leena Lukkarinen